Under söndagen fick vi gå upp tidigt för att gå på gudstjänst i en kyrka som var under produktion. Gudstjänsten startade kl 07.00 (06.00 svensk tid) och firades i en kyrka med enbart tack och några tillfälliga vasmattor till väggar. De flesta satt på marken som var täckt av torkat gräs som byts en gång i månaden. För vissa fanns det plaststolar som stod utmed väggarna.
Kyrkan fylldes av besökare och av dem många barn. Denna kyrka kommer att bli Tumaini kyrkan dit våra barn främst kommer att besöka. Där satt de på gräset och flera av dem var så stolta över att ha kläder på sig som de fått som gåva av de saker som vi haft med oss från Sverige. Stolta och så fina! Sedan förundras man över hur de ändå orkar sitta still i nästan 2 timmar och de deltar i sång och läsning.
Att delta i en gudstjänst där man inte förstår språket kan ibland upplevas lite långsamt. Men det är bara att försöka sjunga med, att delta i de goda atmosfären av ordet och bönen och se på alla som besöker gudstjänsten. Men det är också intressant hur de hanterar kollekten och offrandet med sina egna offerkuvert.
När vi sitter på gudstjänsten så ser vi våra barn från Tumaini av vilka de små gärna kryper upp i vårt knä för att sitta en stund. Vilken förmån!
Efter att ha firat gudstjänst så samlas vi alla på kyrkbacken för att auktionera ut de varor som skänkt i form av grönsaker, frukt m.m. Här ger man inte bara kollekt som pengar utan också i natura. Vi fick med oss en stor påse med bönor som någon ropar in och sedan räckte över till oss.
Det är med stor glädje vi kan konstatera att kyrkan växer i Tanzania och i denna region. Bara i närområdet så startas två nya kyrkbyggnationer av vilket det ena var det vi besökte. Trots små medel så satser församlingsborna och drömmer och bygger för framtiden. Vi är glada att få ta del av detta.
