Ja, då var det tisdag kväll, 18.30.
Efter en härlig middag, som Barbro och Rune tillagade, har vi gått in i ”vårt hus” och stängt fönster och dörrar om oss – allt för att slippa mygg och tjuvar.

Bilden av Torbjörn med barnet i famnen är från söndagsgudstjänsten i en kyrka nära barnen, vilken är under byggnation. Till vår stora glädje hör vi hur de tanzaniska församlingarna växer ur sina kyrkor och måste bygga fler! Den vi besökte har nu tak, ett portabelt altare och gräsgolv på marken där de flesta sitter. Eftersom det saknades instrument var det en ovanligt stillsam gudstjänst.
Härligt att se hur barnen tar hand om de yngre och orkar sitta i nästan två timmar!

Flera av flickorna invigde sina nya kläder från Sverige. Ett stort Tack till Busfröet i Lidköping och St Mary’s i Skärhamn!!

Igår morse var vi med på morgonbönen på kontoret, som pastor Gabriel från ELCT ledde, med temat ”Tron allena” och ”Kristus allena”. Man blir verkligen gripen av hur man i denna fattigdom förtröstar på Gud till 100%.

Både igår och idag har Barbro och jag tillbringat tiden i skolan. Det är så roligt att få undervisa igen! Ljuda samman bokstäver kan man göra tillsammans med barnen utan att förstå om det betyder något 😀
Barbro lagar trasiga kläder och ryggsäckar på löpande band och jag tejpar och syr ihop trasiga skrivböcker.

Julia farm är platsen där flickorna och de små barnen bor. Där har både pojkar och flickor sina fritidsaktiviteter och måltider.
Promenaden från skolan och dit tog en bra stund eftersom Andrew, en av lärarna, ville prata med alla han kände längs vägen. Social och positiv, som han är, var det ”ganska” många.

På eftermiddagen var det killarnas tur att bli ekiperade med kläder från Skärhamn, Lidköping och min systers sonson. Tusen tack från nöjda killar!😌

För ovanlighetens skull serverades barnen fisk 🐟 till ugalin som lunch – en gåva från några fiskare. Fantastiskt!

Ofta hör vi berättelser som griper oss djupt, likt denna:

Fadern till detta syskonpar hade bestämt sig för att begrava dem levande. Tack och lov hörde någon dem skrika och kunde rädda dem till ett Tumaini (=hopp)-liv. 🙏
För er som inte vet, så heter verksamheten här Tumaini Children’s center.