När jag var liten bodde jag i Bukoba. Min pappa har jag aldrig träffat. Min mamma mådde inte så bra, så vi bodde tillsammans med hennes styvmor. När mamma dog fick jag bo kvar hos min låtsasmormor, som var väldigt snäll mot mig. Tyvärr kommer jag inte ihåg min mamma alls.
”Mormor” blir sjuk
För lite mer än två år sedan började jag förstå att det inte var helt okey med ”mormor”. Hon sa konstiga saker och fick svårt att röra sig.
För två år sedan kom hennes riktiga dotter, min mammas styvsyster, och hämtade henne. Mormor skulle bo hos sin dotter och jag fick flytta till ett barnhem för gatubarn i Kyakairabwa. Där skulle jag få bo tills de hittade några släktingar eller andra som jag skulle kunna bo hos.
De vuxna på barnhemmet var så snälla mot mig. Jag fick god mat och kunde gå i skolan tillsammans med andra barn från barnhemmet. Kläder fixade de också åt mig. Sr Adventina var som en mamma för oss allihop. Vi sjöng mycket om Gud och bad till honom varje dag.
Flytt
Min låtsasmoster och hennes man är rika. De bor granne med en skola som ligger ungefär en timmas bilfärd från Bukoba. Där bor ju också min ”mormor”, som nu är väldigt gammal och sjuk. Hon sitter mest på en madrass på golvet och säger saker som man inte kan förstå.
Sr Adventina och andra vuxna hade frågat om jag kunde få bo hos min låtsasmoster och gå i skolan intill deras hus. De hade lovat att det skulle gå bra. Så när jag hade varit en månad på barnhemmet flyttade jag dit.
Nu har jag snart bott där i två år. Men jag tror faktiskt inte att de egentligen vill ha mig där. Jag får fina kläder, men jag känner mig hela tiden som att jag är i vägen, att de inte tycker om mig alls. Jag har börjat att göra sönder mina saker. Vissa dagar låter jag bli att gå till skolan. Jag gör inte mina hemuppgifter. Ibland kastar jag bort mina skolböcker. När jag är i skolan, bråkar jag ofta med de andra barnen. Klassen är jättestor, över hundra barn, så jag får inte mycket hjälp.
Besök
En dag, när jag var hemma från skolan, fick vi besök av Sr Adventina, Jovith och två vita. De bjöds in i TV-rummet, där ”mormor” satt på sin madrass och min mammas styvsyster i soffan tillsammans med sin dotter.
Jag, som var i ett annat rum, hörde hur min låtsasmoster klagade över hur besvärlig jag är. Hon sa att hon ju har annat att göra än att se till att jag går till skolan. Hon måste ju jobba och ta hand om sin mamma. Hennes man har heller ingen lust att ha mig där. De vet inte vad de ska ta sig till med mig, helt enkelt. De tycker att jag bara är i vägen.
Efter en stund ropade de på mig.
Jag gick in i TV-rummet. Jag kände mig ledsen och olycklig. Ganska snart gjorde Sr Adventina plats åt mig i soffan. Hon la armen om mig, drog mig intill sig och smekte mig i nacken. Det kändes så skönt. Det var länge sedan någon höll om mig så.
Hon och Jovith började fråga mig hur det gick för mig i skolan och varför jag ibland inte ville gå dit. Jag sa att jag inte hade någon skolväska. Då berättade min låtsasmoster att jag hade skurit sönder min ryggsäck. Skamsen gick jag och hämtade den. Sr Adventina sa då att de kunde laga den åt mig.
Jag fick också hämta några skolpapper, så att de fick se mina resultat. De förstod att jag är ganska duktig när jag försöker.
Jovith tog fram ett papper, som var som ett kontrakt. Jag fick skriva att jag skulle bättra mig, att jag skulle gå till skolan varje dag, sköta mig där och inte göra sönder mina saker. Egentligen tyckte jag att det borde varit min låtsasmoster som skulle skrivit under ett kontrakt. Hon är ju vuxen och borde förstå att jag bara längtade efter att bli omtyckt och förstådd!
Alldeles innan besökarna skulle gå iväg kom det två tjejer från skolan för att hämta mig. Jag måste registreras för nationella prov i årskurs fyra. Jag hoppade i min skoluniform och sprang iväg mot skolan just när besökarna körde iväg i en svart jeep.
Planen
Nu har det gått sju veckor sedan besöket. De förstod verkligen att jag inte har det bra där jag bor, så nu har de bestämt att jag ska få flytta tillbaka till centrat direkt efter skolan har slutat, den 8 december.
I januari ska jag få börja i skolan som ligger nära centrat. Där har de snälla lärare och klasserna är inte alls så stora.
Åh, vad jag längtar tillbaka till de snälla människorna!
